Stamceller. Bild: Wikipedia Commons/ Nissim Benvenisty.
Ett av sommarens nummer av Nature innehåller en högintressant vetenskapshistorisk artikel, inte minst ur ett svenskt perspektiv. Den berättar om cellinjen WI-38 som har använts i hela världen för att framställa vacciner mot polio, röda hund, mässling och andra sjukdomar. Cellerna kom från ett foster som hade aborterats på ett sjukhus i Stockholm 1962 och sedan skickats via Karolinska Institutet till mikrobiologen Leonard Hayflicks laboratorium i USA. Likheter lyfts fram med HeLa-cellerna, vars tillkomst tidigare har skildrats i Rebecca Skloots uppmärksammade bok Den odödliga Henriella Lacks. I inget av fallen har ekonomisk ersättning delats ut till de anhöriga, trots att cellinjerna gett upphov till stora vinster för läkemedelsindustrin. Speciellt med WI-38 var att den kom från ett aborterat foster och Nature-reportern Meredith Wadman hörde av sig till mig för att fråga om hur den svenska abortlagstiftningen och etiska regler om informerat samtycke såg ut på 1960-talet. Artikeln kan ses som en del av ett växande intresse för historiska och etiska frågor framdrivna av aktuella kontroverser kring bland annat användningen av embryonala stamceller för medicinsk forskning och behandling. Läs Nature-artikeln här.
Vetenskapshistoria 